Historik om Vilohemmet 1

Stadsdelen Farsta Strand var länge en ren jordbruksbygd. 1900 inköptes området av det nybildade bolaget Södertörns Villastad, som styckade upp det i tomter.

Några villor byggdes men affärsplanen höll inte och resterande delar såldes till Stockholm. 1913 inkorporerades Brännkyrka med staden varvid alla gamla arkivhandlingar försvann.

Denna praktfulla villa som uppfördes 1903 erinrar om 1700-talets herrgårds-arkitektur. Samtidigt visar den rusticerade bottenvåningen, den kraftiga våningsavskiljande listen samt takgesimsen på influenser från 1890-talets stenstadsarkitektur. Det branta mansardtaket, det kupolformade trapphustaket liksom fönstrens småspröjsade överdel var vanligt i den jugendinspirerade stil som rådde när huset byggdes.

Vilohemmet 1 är en av de största, mest framträdande och bäst bevarade villabyggnaderna i Södertörns villastad. I grunden är huset en representativ villa från Jugendtiden med karakteristisk asymmetri i plan och fasad. Byggnaden är klädd i en mycket välarbetad och högklassig nybarock stildräkt. På tidstypiskt vis har fönstren olika utformning på varje våningsplan. Paviljongen i parken är från byggnadstiden och bidrar till anläggningens stora kulturhistoriska värde.

Huset utgjorde ursprungligen privatvilla för ingenjören och uppfinnaren Frans D Lundgren, och kallades därför Ingenjörens hus. Huset övertogs efter några år av makarna Albert och Hulda Pålson, som 1928 donerade fastigheten till Stockholms Stads Sjukhusförvaltning för att användas som konvalescenthem under namnet Pålsons konvalescenthem. Huset blev sjuk-, vård-, konvalescent- och ungdomshem i olika former och fick då namnet Vilohemmet. Även kvartersbeteckningen är Vilohemmet.

Efter 1960 drevs det i regi av Stiftelsen Fanny Hirsch Minne, senare av Stiftelsen Vallmotorpet som hem för bostadslösa ungdomar. 1966-69 byggdes huset om för att inrymma 30 vårdplatser och fyra personalbostäder.

2004 köpte Micasa Fastigheter i Stockholm AB fastigheten av Fastighetskontoret.

Dela på: