Historik om Bockarna Bruse 1

Bockarna Bruse 1 på Nyängsvägen i Äppelviken utgörs av två envåningsbyggnader.

Den större, mot vägen, rymmer daghemmet Stora Björn medan den mindre mot gården rymmer korttidshem för handikappade barn. Husen uppfördes ursprungligen 1973–75 av Stockholms stad genom Barnavårdsnämnden. Vid en större ombyggnad 1988–91 stod det allmännyttiga bostadsbolaget AB Stockholmshem som byggherre men 2005 övergick ägande och förvaltning till Micasa Fastigheter i Stockholm AB. Verksamheten drivs idag av föräldrakooperativet Bambi.

Bockarna Bruse ligger inbäddat i det gröna parkstråk som skiljer Äppelviken från Ålsten. Nyängsvägen passerar båda stadsdelarna och fortsätter även till Stora Mossen. De båda byggnaderna på fastigheten ligger i vinkel vilket skapar en skyddad gård med en lång ryggvänd mot vägen. De ritades av arkitekterna Björn Westerberg och Ingemar Tommos vid Stockholms Fastighetskontor medan ombyggnaderna 1988 ritades av Ingemar Lönngren.

Äppelviken, liksom grannstadsdelarna Ulvsunda, Smedslätten, Ålsten, Nockeby och Stora Mossen byggdes ut på 1910-talet som klassiska trädgårdsstäder och har fortfarande mycket bevarat av den ursprungliga karaktären. Begreppet trädgårdsstad, Garden City, hade myntats av den engelske stadsplaneraren Ebenezer Howard i början av seklet men även den österrikiske stadsplaneraren Camillo Sittes tankar om organiska natur- och terränganpassade miljöer fanns som inspiration och förebilder. Äppelviken är i översiktsplanen för Stockholm utpekad som en särskilt kulturhistoriskt värdefull miljö.

Stadsdelen Äppelviken bildades officiellt 1926, men omfattade fram till 1934 även Alvik och Stora Mossen. Namnet kom av ett torp, omnämnt i jordeboken redan 1754 som frälsetorp under Ulvsundagodset. Torpet utvecklades på 1800-talet till en större gård, som även rymde verksamheter som färgfabrik, spannmålskvarn, smedja och brännvinsbränneri.

I början av 1900-talet ansåg man bland de styrande i Stockholms stad att det var angeläget att förvärva mark i ytterområden för att säkra framtida expansionsmöjligheter. Det ansågs även viktigt utifrån dåliga erfarenheter från det sena 1800-talet att förhindra privat markspekulation och oplanerade bebyggelseområden. Som ett led i denna politik förvärvade Stockholms stad 1904 en stor del av marken som tillhört Ulvsunda slott och 1908 även Äppelvikens gård och delar av Alvik. När staden ägde marken inleddes planläggningen av Äppelviken, som blev den första trädgårdsstadsdelen i Västerort på stadens mark. Enskede söder om staden var den allra första några år tidigare. Ledande stadsplanearkitekt och trädgårdsstadsförespråkare var Per Olof Hallman, som även var stadsbyggnadsdirektör i Stockholm och ytterst ansvarig för de flesta av de stadsplaner som upprättades.

Den fortsatta utbyggnaden och tomtförsäljningen i Västerort tog fart 1914 när den nya pontonbron mellan Kungsholmen och Traneberg låg på plats. 1919 fick Äppelviken en egen spårvagnslinje, Tolvan, som utgick från Tegelbacken och som sedan successivt förlängdes västerut i takt med att nya stadsdelar bebyggdes