”En förälskelse som består”

På Selaön i Strängnäs kommun ligger gården vackert beläget med utsikt över Mälaren. Allt är egenhändigt byggt. Varenda sak har sin egen historia. Det är fönster i pansarglas från en gammal Volvo. Ett timmerhus från 1700-talet som flyttats och är ihopsatt stock för stock, skruv för skruv. Husets utebelysning är en helt egen uppfinning.
  – Min man är en tusenkonstnär, säger Ulla-Lena och ler tålmodigt när maken Pieter vill visa ännu en av sina skapelser.

Gården i sig skulle kunna vara ett eget reportage, men det är inte därför vi är här. Det är Ulla-Lena och Pieter von Krusenstiernas alpackafarm som lockat vårt intresse. Att få lära känna alpackor på nära håll och promenera med dem i grimskaft känns spännande och lagom riskfritt när restriktionerna om karantän och avstånd hårdnar. Det är en märklig syn att blicka ut över det svenska ängslandskapet och istället för att se kor, hästar eller får, så möts man av ulliga, krulliga och långhalsade varelser.

– När vi flyttade hit hade vi faktiskt 63 får, men det var för alldeles mycket jobb. Ofta fick tackorna fyra-fem lamm och eftersom de bara har två spenar så fick jag flaskmata ungarna för att de skulle överleva. Det tog mycket av min tid och dessutom rymde fåren hela tiden. Får gör ofta det, berättar Ulla-Lena och öppnar grinden till hagen där alpackorna går.

Släkt med laman
Det är drygt 20 år sedan Ulla-Lena såg en bild på alpackor i en jordbrukstidning. Hon blev omedelbart förälskad. När hon sen var på semester i Frankrike passade maken Pieter på att köpa en hingst och ett sto – eller en macho och en hembra som de egentligen heter från spanskan. När Ulla-Lena ringde hem från en telefonkiosk från Frankrike förstod hon att även maken blivit förälskad.
  – Han hade mött en ny kärlek med stora, vackra, bruna ögon och brun lugg ”så du behöver inte komma hem” sa han till mig i telefon, berättar hon och skrattar åt minnet och fortsätter;
– Och den kärleken har sen bestått för oss båda. Alpackor är underbara djur. Snälla och vänliga.

Alpackan är ett sydamerikanskt kameldjur, släkt med laman och på håll även med kamel och dromedar. De första alpackorna importerades i mitten av 90-talet och idag finns det ca 4 500 djur i Sverige. Som mest har Ulla-Lena och Pieter haft 35 alpackor på gården, men nu har de bara tre kvar.

Ungarna, som kallas crior, föds vanligtvis på sommaren. Eftersom mammorna inte slickar sina ungar behövs Ulla-Lena redan från starten. Hon frotterar dem torra och därefter väger hon dem dagligen för att veta att de får i sig tillräckligt med näring. Alpackan har en av världens finaste ullsorter och årsungarnas ull är den mjukaste och mest exklusiva.

Ungefär tre kilo ull ger varje djur. Av garnet stickar Ulla-Lena sjalar, mössor och handledsvär­mare, som hon säljer i den egna gårdsbutiken. Alpackans päls är allergifri, luktfri, klifri, tempere­rad och flamsäker.
  – Alpackaullen är känd för sin värme, styrka och mjukhet. En stickad sjal känns som silke och värmer även om garnet är tunt. Det beror på att pälsen består av ihåliga, släta strån och därför kan den användas även till stoppning i kuddar och täcken, t.o.m. isolering i väggar, säger hon.

Men vad var det där med schlagertalang och Frankrike?
– Jag och mina kompisar vann talangtävlingen Nya ansikten på Skansen år 1967 och därefter fick vi spela in skiva och vara med på TV. I samma tävling vann Anni-Frid Lyngstad som soloartist. Sen åkte jag på språkresa till Frankrike och träf­fade kärleken och valde att flytta dit istället. Efter nästan 15 år övergav jag allt, flyttade hem och blev bondfru. Jag är glad för det. Jag tycker att det är underbart skojigt att träffa alla människor som kommer till vår gård. Det är spännande att de har så olika yrken och olika livsberättelser. Och alla tycker att det är mysigt att träffa våra alpackor. Det finns forskning som bevisar att djur gör en frisk och glad, särskilt i dessa tider.

Alpackan i korthet
Det finns två raser: Huacaya och Suri. En fullvuxen alpacka är unge­fär en meter i mankhöjd och väger mellan 60 och 80 kilo. Ett alpackaföl väger mellan 5–10 kilo när det föds. Alpackan blir ca 25 år. Ullen finns i 22 naturliga organiska färger.

Artikeln är publicerad i vinternumret av tidningen Trivsel.

Text: Jenny Bicho
Fotograf: David Bicho