Dalbon
Blackebergs äldreboende ritades i slutet av 1950-talet av Carl Nyrén, en förgrundsgestalt inom svensk arkitektur. Han kände en lärare på Konstfack och tillsammans ordnade de en tävling för avgångseleverna om konstnärlig utsmyckning. Resultatet blev att konstverk i tre olika tekniker valdes ut.
Entréhallen pryds av en stuckolustro-målning av Stig Pettersson. Teckningar från norrländska Edeforsen låg till grund för verket. Pettersson skulle sedan under sin långa konstnärsbana komma att arbeta såväl med stora landskap som med små kopparstick.
I samlingssalen fick Eston Hedin utföra en stor fris med abstrakt mönster i sgraffitoteknik.
Hedin varierade linjen från tjock och hårt dragen till tunn och prövande, ibland synlig bara som ett spår.
Förutom de båda väggfasta verken valdes fem glasmålningar, utförda i en teknik som använts sedan medeltidens kyrkobyggande med blyinfattat glas. Per Gunnar Thelander har arbetat med glasets struktur och genomskinlighet, med linjer som beskrivits som nerver i en fjärils vingar eller som strålar av ljus från en änglagestalt. Thelander fortsatte att arbeta med glas men blev internationellt känd som grafiker, med utställningar över hela världen.
Utanför entrén finns en skulptur föreställande kvinna och barn (titel saknas). Skulpturen är utförd i brons och placerad på stensockel. Verket utfördes av Annie Wiberg (1907-1992) år 1972.
Efter att äldreboendet byggts om till bostäder för familjer och ensamkommande flyktingbarn möter man nu i entrén även skulpturgruppen ”Frihetens fågel” av konstnären Marisa Fjärem (f 1979). Med de universella symbolerna för frihet – fågeln, slå rot – trädet och livets kraft – blommorna, samt hemmet – fågelboet vill konstnären skapa en tredimensionell plats där man kan ta steget in i en sådan harmonisk bild. Hon har arbetat i naturmaterial som trä, läder och mässing.
