Stadsodling för alla

Precis nedanför Drakenbergsparken i Tantolunden står ett par röda skjul bland växtligheten. Om man bara passerar ser det inte så värst mycket ut för världen, men för den som stannar till och tar sig en pratstund med gänget från Odla ihop öppnas en helt ny värld. Det är kunskap, vänskap, aktivism och kärlek till jorden på samma gång.
  – Har ni smakat på den orange tulpanen? Den smakar helt fantastiskt, säger Jenny Salmson, som är en av grundarna till föreningen Odla ihop.

Började som en kul grej

Som avslutning på en kurs i permakulturdesign gjorde hon och några kursare ett designförslag för en outnyttjad gräsmatta i Tantolunden. De tog i ordentligt och ritade in allt de drömde om utan egentlig förhoppning om att få tillgång till mark mitt inne i stan.
  – Mest som en kul grej gick vi upp till stadsdelsförvaltningen med vårt förslag, men det tog inte ens fem minuter innan de sa okej, berättar Jenny och skrattar åt minnet och hur förvånade de blev.
  – I början var folk lite upprörda för att vi förstörde en gräsmatta där de hävdade att de alltid brukade hålla till. Så var det inte. Här var ingenting innan. En helt oanvänd plats som man passerade snabbt.

Det har nu gått fyra år sedan starten och fokus är att bygga jord, men även att rädda stadens växter som byts ut två-tre gånger varje år. De hamnar här istället. Nästan allt går att äta. Både blommans blad och de gröna bladen på tulpanen, men inte löken får vi lära oss. I en låda märkt ”potatisupproret” ligger knölar fulla av groddar. Det är skänkta potatisar, som ska sättas med målet att uppmärksamma att Sverige behöver bli självförsörjande igen.

Drömmar om växthus

Onsdagar och söndagar arbetar de i Tanto. Ofta blir det spontanworkshops. De samlas och lär varandra om jord, olika sorters bäddar och växters ätlighet. Inte sällan går det förbi någon som kommer med ny kunskap. Som den gången en kvinna uppväxt i Moçambique kom och pekade på växten vallört, som i Sverige har använts som läkemedel mot olika sjukdomar.
  – Där hon kom ifrån odlades vallörten för att ätas. Vi provade och det var helt okej. Påminde lite om spenat. Det är roligt när det dyker upp en ny funktion till som inte går att läsa sig till någonstans, säger Jenny.

Föreningen har 30 betalande medlemmar, men nästan 700 följare på Facebook. För ett tag sedan fick de möjlighet att bruka en ganska stor bit mark i Aspuddsparken, en i Kungsängen och nyligen har det startats en Odla ihop-grupp i Västberga. De kallas pedagogiska odlingsplatser och syftet är att sprida kunskap.
  – Om jag fick önska mig något så är det ett växthus där vi kan ha verksamhet året om och kunna arbeta med förädling. Och tänk om det kunde rymma plats för kursverksamhet. Det vore som en dröm, säger Jenny.

Artikeln är publicerad i sommarnumret av tidningen Trivsel.
Läs och ladda ned hela tidningen här